Det är konstigt hur vissa dagar som bara känns skit och fan och helvete kan vända. Man tror att man kommer vara ledsen, arg, förtvivlad och helt uppgiven för alltid. Det är som på sommaren när man knappt kan tro att det finns något som heter snö. Det känns så avlägset, så långt bort. Men plötsligt kommer vintern, och så är det vitt på gatorna igen.
Frank har varit bäst idag. Fast jag halvskrek på honom i telefon när jag fick ett PMS-utbrott innan behöll han lugnet. När jag kom hem och ropade "Hej, dagens bitch är hemma!" log han bara kärleksfullt och sa: "Ja, men du är min bitch." Låter kanske lite halvskevt, men jag tyckte det var gulligt i alla fall.

Fick en smärre chock på jobbet idag. Där satt jag i godan ro och sökte efter mailadresser när jag lyfte blicken från skärmen, tittade ut i butiken och såg.. Fredrik Ljungberg. Rakt utanför mitt kontorsfönster. Tokigt. Men så jävla starstruck blev jag inte. Han höll ju faktiskt upp dörren för mig på Mickedala Livs för bara några veckor sen, så vi är ju nästan bästis och bundis nu ju. Haha! Men jag vet någon annan som blev helt till sig.. Eller hur, Linda? :P Lyckades i alla fall smygfota honom åt Emma, även om det var lite på håll och blev lite suddigt. Men Emma blev glad i alla fall. :)
Dessutom var Jojje Jönsson inne idag också, ni vet "Dag-Otto" i Stefan & Krister -farserna. Kändistätt på Dialect Halmstad. :P