080714

Det tog nästan fem dagar för mig att må bra igen efter förra helgen. Är nästan hundra på att jag inte blev drogad, det måste varit mina antidepressiva som var boven. Vilade i alla fall ut på Franks pappas gård, målade huset som terapi. Och kelade med sötaste minikatten såklart. Fyra veckor gammal och full av bus. :)



*sträcker på sig lite*


Det är så lugnt där uppe på gården, så tyst. Går man ut mitt i natten (vilket jag gjorde varje natt för att röka) är det precis kolsvart, inga gatlampor eller nåt någonstans, man ser inte tio meter framför sig. Och så är det så tyst, så tyst. Jag satt på trappen och rökte en natt och det enda jag hörde var en av hästarna som tuggade i hagen, 20-30 meter bort. Mer rofyllt får man leta efter. Det kändes som om jag var den enda människan på hela jorden, och det kändes bra. Inte obehagligt eller skrämmande, bara tryggt. Jag satt och log för mig själv där om nätterna. Kände ett sånt lugn sprida sig i hela kroppen. Mörkret gör att man ser otroligt många fler stjärnor än i stan, hela himlen är tokprickig. Underbart.

Nu är jag iaf hemma igen, vi åkte hem i fredags. Pappa fyllde år då, så vi firade honom i lördags med fika och grejer, sen när vi kom hem igen gick vi till Linda och Marcus och åt. Jättegod mat, och trevligt hade vi också, men vi var lite trötta allihop, så vid tio gick jag och Frank till Hemmakväll och hyrde filmer, sen gick vi hem. Har sett två av filmerna, har en kvar, men ikväll blir det ingenting, för Frank är på nätverkscafét. Jag ska nog glo på tv en stund till, men känner att jag ska gå och lägga mig rätt tidigt idag. Ska till psykologen imorgon, vilket jag inte vill, men jag måste. Vecka 27-30 tas bara akutfall emot på min psykiatriavdelning, men psykologerna fick välja ett par patienter som skulle få komma på besök iaf, patienter som anses vara i mer behov av hjälp än andra. Min psykolog valde mig. That makes me feel so warm, and special. NOT. Känns ju kul liksom, det får ju mig bara att känna mig ännu mer konstig och psyko, och det är det jag och min psykolog försöker arbeta bort. Men min psykolog är mongo.

Ciao


080707

Shit, jag mår verkligen inte bra. Festade i fredags och blev lite för full, men det gick bra. I lördags däremot skulle jag bara ha ensamkväll när Frank var på casinot i Göteborg. Men precis när jag satt och svullade i mig lite chips och dip smsade brorsans flickvän och sa att de satt och festade och skulle till Bull's lite senare, så efter ett tags överläggning med mig själv gick jag dit (min bror och hans tjej bor i huset jämte vårt typ). Kom dit, drack lite öl, snackade med Linda och Michaela, sen gick vi till Bull's. Drack vin och en och annan shot och hade skitkul. Linda och Marcus gick hem senare och jag bjöd hem några stycken till oss för lite Guitar Hero. När vi kom hem kände jag att allt inte stod rätt till, så jag gick in på toaletten, sen kom jag inte ut på över två timmar. Jag kunde inte prata, hålla upp huvudet eller röra armarna. Jag bara spydde och spydde. Frank kom hem och försökte få mig i säng, men det gick inte. Jag bad honom gå och lägga sig, och efter ett tag gjorde han det. Jag skulle lägga mig ned och andas lite, men jag hade inte någon kontroll över kroppen så jag bara ramlade ihop på golvet. Fick till slut tag i en handduk och la den över mig. Somnade, spydde, somnade, spydde om och om igen. Till slut, vid typ femtiden på morgonen tog jag mig till sängen. Igår kändes det som om jag hade världens mest gigantiska baksmälla, kunde knappt ta mig ur sängen. Min baksmälla brukar alltid gå över vid femtiden på eftermiddagen, men klockan två inatt mådde jag fortfarande lika dåligt. Somnade till slut iaf, men när jag vaknade i morse kände jag mig lika kass. Jag misstänkte först att jag kanske blivit drogad, men sannolikheten är inte jättestor. Sen började jag fundera över lite över mina antidepressiva. När jag åt dem förra gången kunde jag dricka precis som vanligt, men jag tänkte inte på att kroppen kanske reagerade annorlunda denna gången. Jag var bara van vid att jag kunde dricka som vanligt när jag åt mina piller. Men kroppen reagerar inte alltid på samma sätt. Så nu har jag lärt mig min läxa, ingen mer alkohol på ett tag. När jag gick hos min första psykolog sa han att kroppen kan reagera såhär när man äter Sertralin och dricker alkohol. Man får en helvetisk baksmälla som håller i sig i 2-4 dagar. Så jag får hoppas att jag mår bättre imorgon, men sen blir det ingen mer alkohol.

Frank åkte till sin pappas gård innan, men jag kunde verkligen inte. Springer på toa hela tiden, mår så jävla kasst. Jag hoppas att jag mår bättre imorgon så jag kan köra dit, annars får jag åka dit på onsdag.
Blev så glad idag när Frank bossade med mig. :P Han sa till mig att jag måste få i mig lite mat, så jag fixade efter lite tjat några kycklingspett. Sen tvingade han in mig i duschen, och jag skrubbade mig så ren som jag bara kunde. Kändes faktiskt litelite bättre, men långt ifrån bra. Men det känns skönt att ha en man som bryr sig så mycket, som kramar och pussar på mig fast jag känner mig äcklig och bara ligger i sängen med smutsigt hår och mjukiskläder. Jag älskar dig, Frank.

Nu ska jag lägga mig i soffan igen, försöka andas, dricka lite cola och se på tv.
Är så jävla yr, mår så jävla illa och får svettningar hela jävla tiden. Det är helt enkelt jävligt just nu.

Ciao

RSS 2.0