Sitter på jobbet igen, var verkligen trött i morse. Tänkte vara smart och inte ta Laholmsvägen till jobbet eftersom det är massa vägarbeten och sånt, så jag körde om Rejmes och sen Sannarp. Skulle köra runt soptippen på Andersberg men glömde helt bort att svänga av, så jag fortsatte fram mot Östergårdskiosken och körde sen ut vid Hemmakväll. Så var jag ute på Laholmsvägen, hade bara en liten bit kvar, men då glömmer jag att svänga av ner till Dialect! Fick köra bort till Eurostop och vända och sen kom jag äntligen till jobbet. :P Var bara ett par minuter försenad, så det var ju inte hela världen, men ändå, trött eller vad?

Fredag är det i alla fall. Ikväll blir det lugnt, Frank ska iväg och bowla med jobbet, så jag tänkte mysa ner mig i soffan i mjukiskläder med en film och lite gottgott. På lördag blir det födelsedagsfest för Micke och på söndag blir det kanske middag hos mamma och pappa.
Ska försöka hinna fixa naglarna också, det blir antingen ikväll eller på lördag innan festen.

Var rejält trött igår också, kom hem från jobbet vid sex, skulle lägga mig och läsa min skvallertidning och efter det somnade jag. Sov till elva, gick upp, tog en cigg, borstade tänderna och la mig igen. Somnade rätt fort, fick dock putta några gånger på Frank för att han tog upp hela sängen igen. :P

Nej, tillbaks till ringandet!
Har 22 samtal kvar att ringa innan lunch.

Sitter på Dialect nu, ännu en dag framför en dator har gått. Men jag klagar inte, det är roligt, även om man inte kan tro det när jag berättar om vad jag jobbar med. Men jag är ju lite konstig, tycker om att städa och organisera, så detta jobbet passar mig perfekt. Städa och organisera i Dialects system. :P
Slutar om tjugo minuter, men ska tassa in till chefen och fråga om jag får sluta nu istället. Jag börjar nämligen jobba på Soldathemmet om 50 minuter. Måste hinna hem och byta skor och hämta en tröja innan dess. Ska bli roligt, jag hade skoj förra gången jag jobbade kväll. Men jag misstänker att jag kommer vara dödens trött när jag kommer hem. Men då är det bara rakt i säng, sen upp imorgon bitti igen och bege mig hit till Dialect. Det känns så konstigt, för två veckor sen gick jag bara hemma och var halvdeprimerad och hade inget att göra, nu är jag knappt hemma alls. Men det är gött. Jobb = ha något att göra + pengar. Göddegödde.
Nej, nu ska jag våga mig in till chefen.

Sitter på jobbet nu. Har nämligen blivit "back-office"-timmis på Dialect. :) Sitter och uppdaterar deras kundregister, ringer till massa företag och frågar efter mailadresser och kontaktpersoner och sånt. Det är faktiskt riktigt roligt, men nervöst när jag ska ringa. Har aldrig varit något fan av att ringa folk jag inte känner, men på jobbet kan man ju gömma sig bakom "jobb-fasaden". Inga har varit otrevliga än så länge, bara en gubbe som tjurade lite, men jag fick minsann mailadressen! Känner mig nästan lite vuxen, har eget skrivbord, egen dator, eget headset och egen kaffekopp. Vuxenpoäng!
Är rätt trött idag, började 07.00 på MHS, var klar vid 09.30, åkte direkt till Dialect och har suttit här sen dess. Hade med mig kaffe, frallor och kakor från MHS, så vi har faktiskt hunnit med att fika också. :) Synd bara att chefen var ledig, nu när man försökte fjäska lite.. :P

Nu är det inte många veckor kvar tills kissekatten kommer hem till oss! Såg de senast för en vecka sen, det är sjukt vad de växer fort! Müsli är den som pratar mest, Slash är ganska tyst av sig. Men jag är van, Cleokatten hemma hos mamma och pappa är sjukt pratig.

Nej, nu ska jag fortsätta jobba, slutar om en timma och tjugo minuter. Sen är det heeeelg. :D Ska slappa rejält.

Har gått igenom 137 kontakter i kundregistret, har 102 helt klara.
Har bara 2769 kontakter kvar att gå igenom. :P

Det tog nästan fem dagar för mig att må bra igen efter förra helgen. Är nästan hundra på att jag inte blev drogad, det måste varit mina antidepressiva som var boven. Vilade i alla fall ut på Franks pappas gård, målade huset som terapi. Och kelade med sötaste minikatten såklart. Fyra veckor gammal och full av bus. :)

Det är så lugnt där uppe på gården, så tyst. Går man ut mitt i natten (vilket jag gjorde varje natt för att röka) är det precis kolsvart, inga gatlampor eller nåt någonstans, man ser inte tio meter framför sig. Och så är det så tyst, så tyst. Jag satt på trappen och rökte en natt och det enda jag hörde var en av hästarna som tuggade i hagen, 20-30 meter bort. Mer rofyllt får man leta efter. Det kändes som om jag var den enda människan på hela jorden, och det kändes bra. Inte obehagligt eller skrämmande, bara tryggt. Jag satt och log för mig själv där om nätterna. Kände ett sånt lugn sprida sig i hela kroppen. Mörkret gör att man ser otroligt många fler stjärnor än i stan, hela himlen är tokprickig. Underbart.

Nu är jag iaf hemma igen, vi åkte hem i fredags. Pappa fyllde år då, så vi firade honom i lördags med fika och grejer, sen när vi kom hem igen gick vi till Linda och Marcus och åt. Jättegod mat, och trevligt hade vi också, men vi var lite trötta allihop, så vid tio gick jag och Frank till Hemmakväll och hyrde filmer, sen gick vi hem. Har sett två av filmerna, har en kvar, men ikväll blir det ingenting, för Frank är på nätverkscafét. Jag ska nog glo på tv en stund till, men känner att jag ska gå och lägga mig rätt tidigt idag. Ska till psykologen imorgon, vilket jag inte vill, men jag måste. Vecka 27-30 tas bara akutfall emot på min psykiatriavdelning, men psykologerna fick välja ett par patienter som skulle få komma på besök iaf, patienter som anses vara i mer behov av hjälp än andra. Min psykolog valde mig. That makes me feel so warm, and special. NOT. Känns ju kul liksom, det får ju mig bara att känna mig ännu mer konstig och psyko, och det är det jag och min psykolog försöker arbeta bort. Men min psykolog är mongo.

Ciao